Lagom!

En liten fågel brast ut iett hejdlöst jubel,
vild av lycka över att få leva under öppen
himmel,
och färgade skyn med en blodröd, pärlande
drill.
Då spännde den förnumstige och ordensprydde
domherren,
en av de aderton i fåglarnas akademi, ut sitt
bukiga bröst
och dekreterade: Så får det inte sjungas!
Stäm ned tonen! Inga våldsamheter!
Lugn, behärskning, lagom.

Ett ensamt litet ljus flammade upp i en farlig
låga,
hett av iver att brinna ned i Hans tjänst som
tände det.
Då kom mannen med ljussaxen, den
allestädes närvarande elddämparen,
han som inte kan lida en låga på egen hand,
ett obändigt sken.
Ett ensamt litet ljus har vågat brinna för
våldsamt.
Det måste tuktas. Ingen oro i ljusraderna!
Observera! Lagstadga två centimeters låga!
Lugn, behärskning, lagom.

Slå vakt kring din värdiga sångskola
och tänd din ömkliga sparlåga, herr Lagom!
Vrid på din omhuldade, tempererade hus-
behovsvärme
- rumstemperatur aderton grader Celcius
enligt kontrakt -
och sköt samvetsgrant din ljussnopparsyssla!
Du skall få en hederlig begravning,
och på din gravsten skall huggas in i kall
granit:
Här Hvilar Riddaren av "Å ena sidan men Å
andra sidan".
När han levde, levde han aldrig.

Nils Ferlin