Så här i julklappsköpartider...

Något blir en gåva först när någon tar emot den. Har ni tänkt på det? I Bibeln står det att Gud ger oss olika gåvor, utrustar oss med olika saker, för att församlingen ska byggas upp och bli stark. Gåvorna är olika och det är Gud som ger dem och fördelar dem. Kan kanske låta orättvist att alla inte får samma uppsättning av gåvor, men saken är den att de gåvor jag har fått inte är till mig. De är till för de människor jag har runt omkring mig. Konstigt? Inte särskilt... om man vänder på det och tänker på att det betyder att jag har fått alla andras gåvor. Min uppgift är att betjäna människor med det jag har fått, för att de ska få del av allt det goda Gud vill ge dem. Vi är skapade för att leva i gemenskap och beroende av varandra och Gud. Om jag ska låna en vis mans ord: i "en enda stor ekonomi av gåvor". Så... jag tänker bara att jag önskar att vi kunde ta emot varandra som gåvor lite oftare...

"Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: "Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen", så hör den likafullt till kroppen. Och om örat säger: "Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen", så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", och inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra".

Svårt att välja ut den "bästa" delen ur stycket där ämnet berörs. Paulus är en fantastisk retoriker och det bästa kommer faktiskt senare... När han visar oss vägen framför alla andra. Nyfiken? Läs Första Korintierbrevetkapitel 12-13.