Vår!!

Jag måste bryta min bloggpaus bara för ett kort meddelande till er som bor i Norrland. Igår såg jag att snödropparna har stora knoppar! Hur konstigt det än är så har vi vår. Haha... Det har ni också snart. :o) Ett annat lite mer pålitligt vårtecken är semlorna. Hoppas ni känner hur mysigt och hembakat det doftar!

Korvsmörgås! :o)

Det händer ibland att jag samtalar med människor om olika saker. För ett tag sedan pratade jag och någon om detta som vi kallar tro. Vissa gånger är det svårare än andra att förklara vad det egentligen är man pratar om för att det verkar som att man pratar om helt olika saker. Så olika som äpplen och kattungar är ungefär. Kanske är det så när det gäller tro därför att man faktiskt inte pratar om tro. Det är något mer än det. Något som kanske inte går att förklara för att språket inte räcker till. Ungefär som om man skulle förklara för någon hur en limpmacka med falukorv smakar tillsammans med varm choklad när du äter den i slalombacken när solen skiner och nysnön gnistrar... för någon som varken har sett snö, ätit limpa, falukorv, smör eller åkt slalom.

Hauerwas och Willimon beskriver korvsmörgåsen så här:

"Kristna är inte i första hand ett folk som "tror" på något religiöst. Det är ett folk som har kallats att i gemenskap leva livet så, att om Gud inte finns så blir detta sätt att leva meningslöst. Ordet "tro" är ett allt för svagt ord i sammanhanget. När kristna tror, handlar det inte om att vi håller med om en rad religiösa plattityder. Nej, vi lägger våra kroppar på knivseggen, satsar varje dag våra liv på (...) att Guds väg kommer att segra. "

En smygtitt in i livet i det gula huset med den höga häcken

F sitter i lugn och ro i soffan under en filt och läser uppsats och dricker varm choklad. Samtidigt funderar hon på hur hon ska få bort den oangenäma doften av stekt strömming och om D kanske hade velat ha med en matlåda hem. F hör M komma hem och i samma ögonblick knackar det på dörren. F lunkar iväg och öppnar åt den ikea-klädda människan som förklarar att det är rök i trapphuset och att luften inte är klar. "Inte så mycket att jag ser den" tänker F och sniffar lite extra, kanske kan det anas någon sorts tändsticksbrandröks lukt. M har redan knckat på D's dörr som öppnar pratandes i telefon och försvinner lika sanbbt in i lägenheten igen. Men budskapet om brandröksoset verkar ha nått genom brevinkastet för D är lika snabbt tillbaka igen. Med telefonen vid örat och källarnycklen i högsta hugg springer han med M och F i hälarna ner i källaren ropandes "Det kanske är tvättmaskinen som äntligen har gett efter!!" . Ja.. tänk så fantastiskt om den hade brunnit upp! Men så var inte fallet.

Jag förstår inte...

Jag förvånas över att människor som bor i denna del av landet förfäras så över att folk kan bo i Norrland eftersom "Det är ju så mörkt där!!!" Här är det så mörkt klockan fyra på eftermiddagen att man knappt ser nåt... det är mörkt, svart, oljust. Men så blir det utan snö. Haha. Blöt astfalt, tjocka moln och regn. Mmm... och så hör jag att man tror att det i princip är omöjligt att köra bil där uppe "för det är ju så halt!!!". Men alltså. Här om dagen var det ca 4 plusgrader och regn på kvällen, under natten skönk temperaturen till ca 7 minusgrader. På morgonen var det ett lager osynlig is på asfalt, trappor och cykeltrampor. Så vi lunch steg temperaturen igen till 4 plusgrader och det började regna lite smått, isen täcktes med tunnt vattenlager och vi fick en gratis eftermiddag på en halkbana. Tacka vet jag snörök och höga vallar! Haha...

Så här i julklappsköpartider...

Något blir en gåva först när någon tar emot den. Har ni tänkt på det? I Bibeln står det att Gud ger oss olika gåvor, utrustar oss med olika saker, för att församlingen ska byggas upp och bli stark. Gåvorna är olika och det är Gud som ger dem och fördelar dem. Kan kanske låta orättvist att alla inte får samma uppsättning av gåvor, men saken är den att de gåvor jag har fått inte är till mig. De är till för de människor jag har runt omkring mig. Konstigt? Inte särskilt... om man vänder på det och tänker på att det betyder att jag har fått alla andras gåvor. Min uppgift är att betjäna människor med det jag har fått, för att de ska få del av allt det goda Gud vill ge dem. Vi är skapade för att leva i gemenskap och beroende av varandra och Gud. Om jag ska låna en vis mans ord: i "en enda stor ekonomi av gåvor". Så... jag tänker bara att jag önskar att vi kunde ta emot varandra som gåvor lite oftare...

"Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: "Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen", så hör den likafullt till kroppen. Och om örat säger: "Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen", så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", och inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra".

Svårt att välja ut den "bästa" delen ur stycket där ämnet berörs. Paulus är en fantastisk retoriker och det bästa kommer faktiskt senare... När han visar oss vägen framför alla andra. Nyfiken? Läs Första Korintierbrevetkapitel 12-13.

Vet de att det finns varmare breddgrader?

För några dagar sedan stötte jag på dessa två herrar när jag var ute och gick. Vintern var på besök på den dagen och de verkade ha sökt sig upp på land eftersom vattnet hade frusit. Jag kan inte undgå att undra vad de pratade om där de vaggade omkring på snön på sina simfötter... Jag lever med övertygelsen att fria djur alltid har roligt, att de lever som i en tecknad film. Men visst börjar man fundera!? Kanske borde ha berättat för dem att det är populärt bland andra fåglar att ha ett vinterhus lite närmare ekvatorn...

Advent betyder ankomst

Några värdshusvärdar i Betlehem sitter tillsammans och språkar.

Ack, hade vi blott haft en aning om
att det var en konungason
den där kvinnan skulle föda,
som kom till oss bortifrån!

Nog hade det gått att ordna
med rum för en kulen kväll -
men hon verkade allt för enkel
för att bo på våra hotell.

Hon var inte ens gift med mannen,
som tiggde om nattlogi.
Det hela verkade ganska skumt,
så vi lät henne gå förbi.

Men visst var det förargligt värre
att gå miste om sådan reklam.
Det måste ju vara en mycket förnäm
och mycket uppsatt dam.

När till och med himmelens stjärna
kring Misraels stall slog vakt,
är det ganska lätt att begripa
det barnets konungsliga makt.

För framtiden vill jag bemöta
våra kunder mer vänligt än förr.
Man kan aldrig så noga veta,
när en konung står vid ens dörr...